Sommaren har nu passerat och allt är åter till den någorlunda vanliga vardagen igen. För de flesta innebär detta självklart jobb eller skola. För mina barn betyder det återgång till förskolan.

Alvin på förskolan

Nytt för hösten är Alvin som nu börjat på Förskolan Vargen.
Malin skolade in honom under tre hela dagar. Nu har han avverkat en hel vecka på riktigt och vi tycker nog alla att det gått relativt bra ändå. När det nu börjat bli en rutin så blir det ändå bättre. Enda egentliga anmärkningen är just vid lämningen när han inser att vi ska försvinna därifrån. Då blir han ledsen. Pedagogerna har uttryckt att han stundom blir arg (märk inte ledsen). Men annars går allt bra och han verkar trivas.

Alma på förskolan

De gånger jag lämnat barnen har Alma utan problem kunnat säga hejdå och gå iväg utan större problem. Malin sa, senast idag, att så inte är fallet när hon lämnar. Då vill hon vara med mamma och inte springa iväg till kompisarna. Vet inte om det egentligen har att göra med vem som lämnar eller om det är något som faktiskt går i vågor bara. I vilket fall som helst så går det över efter bara ett kort tag. I de flesta fall finns det alltid en pedagog i närheten som tar hand om dem när de kommer, så det finns alltid en hand eller famn om det behövs.

Halva tiden av min semester har gått. Vi är alla i Lysekil. Den stora skillnaden är att vi har två barn att hålla koll på nu. Alma som har blivit 4 år nu klarar sig ganska bra själv med sina kusiner, men Alvin måste man ha ständig koll på.
Alvin är nu 16 månader och ganska säker i sig själv, men det kan så lätt slå över till katastrof. Oftast när han är trött eller hungrig.
Trots detta, plus att Alvin envisas med att vakna så himla tidigt, så känns det ändå skönt med semester.
På dessa två veckor som jag varit här har vädret tillåtit endast två båtturer. Båda gångerna åkte vi ut till en och samma lilla kobbe inte långt härifrån för att bada. Det visade sig vara perfekt ställe för vår lilla båt att lägga till. Inte minst för att vågorna bryts av, men barnen kan röra sig på klipporna utan bekymmer eller större risk för att trilla i.

Alvins framsteg på semestern

Alvin tog sin första åktur med sin trehjuliga sparkcykel förra veckan! Så nu susar han omkring här uppe på det nybyggda trädäcket utanför huset. Och gör han inte det är det ju alltid spännade att titta på när morfar jobbar.

Man märker verkligen hur han växer. Mycket är tack var att han hela tiden har äldre barn runt omkring sig. Han är väldigt nyfiken på allt också och härmar de andra barnen. Åtminstone i den mån han är kapabel. Han försöker prata också, men när det inte går försöker han visa vad han vill.

Almas smester-äventyr

Det känns verkligen som att Alma också känner sig hemma här i området. Hon behöver inte mig eller Malin för att ha kul eller utforska.
Hon har inte heller något problem med att helt spontant gå in till några av våra tre närmaste grannar och hälsa på. Och om man vågar lita på det så verkar inte det inte heller som att grannarna har några problem med att få besök av henne heller. Det roliga är att samtliga av de grannar hon hälsar på är 50+ år, har vuxna barn och- eller barnbarn.

Pappa till två

Sedan 6 månader tillbaka har jag stolt kunnat kalla mig själv för tvåbarnsfar.
En liten Alvin föddes i mars på Karolinska i Stockholm utan varken svårigheter eller utdragen förlossning.  Fantastiskt. Read the rest of this entry …

Igår var vi på 3-årskontroll med Alma. Och har jag sagt att jag har världens duktigaste lilla 3-åriga dotter? Troligtvis inte, eftersom jag kör på ödmjukhet, men så är det verkligen. Read the rest of this entry …

I lördags var det dags för dansskola och sedan födelsedagskalas direkt efter. Det var första dansen efter juluppehållet för Alma. Första gången var ju Alma sjuk självklart. Och i och med det missade hon tyvärr även Ellas födelsedagskalas.  Read the rest of this entry …

Det är någon i familjen Quist som fyller år idag. Någon blir stor tjej. Och frågar man henne hur gammal hon blir visar hon stolt upp tre fingrar. Åtminstone åtta av tio gånger. Read the rest of this entry …

När julen är över och ska ut är det ändå med en lättnads suck man tar sig an allt pynt. Säga vad man vill om julefrid, men det är många gånger mer stress än frid. Åtminstone dagarna innan. Read the rest of this entry …